Hon sa JA!
Så, efter år av hintande och löst prat tog jag mod till mig och frågade. "Kan vi inte skaffa ett par grisar till våren?". Efter lite resonerande kring slakt och därtill vidhängande tungheter sa hon ja.
Nu ska vi bara lyckas hitta kultingar till våren. Jag höll ögonen öppna på blocket etc i våras och tror inte jag såg en enda gris i lämplig ålder på hela våren. Nu, i november, kryllar det av annonser, men vi har inte ekonomibyggnader nog för att hålla grisar på vintern, utan vi får satsa på sommargrisar som går till slakt på hösten.
Så om ett halvår hoppas jag att det nuffas, grymtas och bökas nere på suråkern.
