En snygg schematisk uppställning av de ägg vi beställt till nästa kläckomgång i äggkläckaren (och rimligen årets sista) 

 

Äggen, eller snarare raserna, har valts ut genom tre kriterier:

1) äggfärg- vi vill få till en rolig palett av färger i våra äggkartonger, dels för vårt eget höga nöje, dels för att vi tror det kan vara oss till gagn när vi i sommar börjar sälja ägg lite mer regelbundet.

2) roliga (läs fula...) raser som är roliga att se på 

3) bredare avelsmaterial för våra besättningar av Brese och Australorp.

 

Det blir alltså ett nytt gäng Bressar. Det första gänget växer fortfarande som galna, de är riktigt biffiga trots att debatt är omkring 15 veckor. Jämfört med Australorp och Sussex som kläcktes i samma kläck är det ingen som helst tvekan om att Bresse ger mer kött och har snabbare tillväxt. 

 

Några nya Australorpar blir det också, avsikten både med Bresse och Australorp är alltså att bredda genpoolen för kommande avel, samt att Australorparna ska vara pålitliga vintervärpare. Både Bresse och Australorp värper bra och äggen är beige, lite åt det rosa hållet nästan. Tanken är att spara en fem-sex hönor och en tupp eller två av vardera ras och sedan ha dessa två i ett rum.

 

Sedan blir det ett gäng Appenzeller spetshättad. En gammal värptas från Schweiz som värper många och vita ägg. Sedan ser de så härligt anskrämliga ut att jag bara måste ha ett par stycken. Vi kläcker sex ägg, hoppas få en höna eller två att spara i blandgruppen. 

 

Några maraner blir det också, egentligen enbart för äggen. Maraner lägger riktigt mörkbruna ägg, någonstans mellan choklad och kanel (vilka inmundigas till frukost av James Bond). I övrigt en rätt typisk kombinationsras, vi hoppas få fram en par hönor att spara, ev. tuppar äter vi upp och ev. fler hönor säljer vi.

 

Den här skönheten är en crested cream legbar (CCL). Vi lövet åtta ägg i syfte att få ett par hönor som lägger turkosa ägg.

 

 

Slutligen försöker vi kläcka fram några stora silkeshönor. Ingen stor äggläggare, lägger vita- ganska små- ägg. Är i genlängd en god ruvare, men framförallt så har den "dun" istället för fjädrar och ser alldeles fantastiskt rolig ut. Även här hoppas vi på ett par hönor, resten säljer vi eller äter upp. Silkeshöns har den egenheten att köttet är mörkt, alltså nästan blåsvart, dessvärre blir det inte många gram ens på en fullvuxen tupp.

 

Summa summarum kommer vi till hösten att stalla in en grupp med australorpar och bressar, sisådär 15-18 djur, samt en grupp med Appenzeller, isbar, silke, CCL, maraner, några sussexar, ev en hedemorablandning som går i den befintliga gruppen också, till detta en isbartupp och vår blandrastupp Bippi som är av mindre storlek.

 

Efter detta kläck bör vi ha förutsättningar för att dels fylla frysen med kyckling (skulle tro att vi har ett års"behov" av sisådär 20-30 djur), dels för att fylla de båda hönshus/hönsrum vi har till hösten. Vi kommer från nästa vår kunna sälja avelsägg av isbar, Bresse och Australorp. Någon egentlig ekonomi i småskalig hönshållning är och förblir omöjlig så länge konsumenter tycker "frigående inomhus" är etiskt ok, men att sälja avelsägg kan i alla fall ge lite mer tillbaka än bara kostnadstäckning. Skulle vi spara några fler tuppar efter detta kläck så skulle vi kunna sälja fler raser, men det ställer för höga krav på fler boxar och utegårdat och det känns inte riktigt ok att sälja avelsägg från helsyskon.

 

Innan dessa små rackare kläcks ska vi bygga ett tuppkloster med flyttbar utegård och äntligen flytta ut våra första kycklingar från januari på grönbete. Att kläcka fram tuppar för kött mitt i vintern känns varken bra för hjärtat eller plånboken. Nej, betande, insektsletande, soldränkta frigående, glada tuppar ska det vara som hamnar i grytan!

 

Utöver det ska jag snickra ihop en hönstraktor eller två som ska få dras runt på odlingslimporna i kökslandet.

 

På måndag börjar det skickas ägg från när och fjärran, förhoppningsvis kan vi dra igång kläckaren på onsdag eller torsdag. Lustigt nog sammanfaller detta ganska väl med att en av våra isbarhönor verkar ha lagt sig ner för att ruva fram kycklingar. Isbar är inte direkt någon ruvvillig ras, så vi får väl se hur länge hon blir liggande, men med lite tur så orkar hon ligga kvar hela tiden och då borde vi ha kycklingar om sådär 17 dagar!