Summa summarum föddes 17 små kycklingar. Ett antal har vi identifierat som Bresse (de har blå fötter och ben), sedan har vi tre australorpar, resten således Sussex. Någon kan vi ganska lätt identifiera som tupp redan nu, men oftast är det bara ett gytter av halvbefjädrade bollar för närvarande. 

De första 10-12 dagarna bodde de i en stor plastlåda, funkade bra, men var lite trångt. I helgen som var flyttade de ner i pannrummet i källaren där de nu bor i ett par pallkragar, som står på en bit presenning. 

 

Två av de små mådde dåligt redan från start. Båda hade problem med bajs som fastnade i rumpan och vi gjorde vad vi kunde, försökte hålla rent osv. Eftersom de båda i övrigt verkade ligga pigga och åt och drack precis som övriga lät vi dem hållas, men tvättade dem ett par gånger om dagen. En dag låg emellertid en av dem död (rörande nog med en "kompis" vakande vid sidan). Den andra verkar dock må bra, något ser inte helt rätt ut kring kloaken, men den är pigg i övrigt. Börjar hen må dåligt tar vi bort hen, men tills dess (?) får hen hållas. 

Nu ser de alltså ut såhär:

 

Men förut såg de ut såhär:

Mycket söta! Vår son utbrast med gråt i halsen att de var så söta att han blev ledsen. Det kan inte vara annat än bra att växa upp med djurungar! 

 

Och här ligger nästa laddning och väntar, 10 st blå australorp ytterligare samt 20 st isbar. Tyvärr var äggfärgen inte riktigt fin på isbaren, äggen är - precis som de ska - gröna. Men jämfört med hur de två befintliga isbarhönornas ägg ser ut så ser dessa inte riktigt lika fina ut, lite brunt i sprängt och sådär. Men det blir nog bra, höns får vi och varierande färgskala i äggkartongen blir det.